För ca 1 år sedan fick jag en skiva i julklapp. En helt underbar skiva, med helt underbar musik. Jag skulle självklart lyssna direkt på skivan och fastnade för en låt. Lyckan kommer, lyckan går. En självklar låt för mig. Stämmer så innerligt.

När jag då låg i min säng och lyssnade på texten, stannade jag till. Kroppen slappnade av och jag fick höra: du känner igen dig i låten va? Oh mitt svar blev ett tydligt ja.

"Vem sa att ensam är stark? Ensam är svag.

Om ingen finns där när korthusen ark efter ark faller som då, mot marken tyst tiger still. Lyckan den kommer, och den går som den vill...som den vill."

Att lita på någon, de funkar inte i denna värld. Tyvärr sårar alltid någon. Och hur ont de än gör, så har de någon mening med det. Du va inte så underbar som jag trodde. Hur du än va mot mig, så trodde jag alltid att du fanns där. Men nej, allt va bara ord. Och det gör ont, men jag glömmer dig nu. Du va inte den, som jag trodde du skulle vara. Tyvärr så insåg jag aldrig sanningen, "levde bara som jag ville leva."

Evelina